it's like i'm taking five steps forward and ten steps back.

Åhh jag orkar inte mer tårarna rinner & detta tar verkligen död på mig och veta att detta faktiskt är slutet på något så sjukt underbart. Veta att jag inte lär få spendera fler dagar tsm med hela klassen tar verkligen död på mig. Låter fett mobbad men finner knappt ord för hur mke jag älskar dom alla, det är sjukt hur nära vi kommit varandra. Stört sköna människor är vad dom alla är..

Kan gråta i dagar, precis det jag gjort men saken är den att snart så måste jag acceptera det även fast jag inte vill. Måste gå vidare. Känns ftf overkligt att vi inte ska träffas efter sommaren, är ju som sagt så sjukt van vid o träffas i princip varje dag. Åhh ibland så vill man ba lägga sig ner o dö och aldrig mer vakna upp. Men måste vara stark o fortsätta även fast det är svårt. Låter fett överdrivet men saken är den att jag känner mig tom utan o ha dom vid min sida..

Jag menar alla gånger vi gjort allt för o bara slippa lektionerna, alla gånger vi ställt upp för varandra, alla gånger vi bråkat för ingenting osv.. Trotts att vi ibland kan bråka för minsta lilla grej o vända hela rummet upp o ner finner vi ändå alltid tbx till varandra, no matter what alltså!

Minns den första skoldagen som om det vore igår, vi träffades alla på parkeringen där Anna höll uppe skylten där det stod 6C. Sedan så fick vi sitta i en ring o berätta lite kort om varandra osv.. Tankarna då var väl bara negativa, fanns verkligen inget positivt kan jag lova er.. Men med åren så förändrades allt, vi kom varandra allt närmare o närmare, ångrar verkligen ingenting jag gjort för dom och kommer aldrig göra det. Älskar dom alla med hela mitt hjärta och det sista jag vill är o förlora dom..

Kanske låter besatt osv.. Men saken är den att jag verkligen älskar dessa människor, varför? Jo, för att dom alltid funnits där oavsett vad, dom har stöttat mig genom allt möjligt. Det är dom som fått mig o vilja komma till skolan o vakna upp tidigt på morgonen. Det är dom som fått mig o le varje dag, dom är den störa anledningen till att jag är den jag är idag.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0